Äntligen, efter 3 år var det äntligen dags för Gretas sista valpkull. Greta har visat sig vara en fantastisk avelstik. Bland hennes valpar finns bland annat SE FI DK UCH S Yasha (våran Patrik), DK CH S Yum-Yum, NO CH S Ylva, NO CH S Yakim och NO CH NV -20 S Gretas Moon Pie. Dessutom har S Yatropha 1 cert samt en BIS-3 valp. Men av olika orsaker blev det knepigt att få till den där kullen där ”min” svarta tik skulle födas… Så lyckan var stor när hon äntligen blev parad, med vår tjeckiska kille – särskilt utvald för henne, och sedan visade sig dräktig.
Vi räknade med att valparna skulle födas efter påsk och jag lade in om ledigt. Greta har alltid valpat som i skolboken, tagit hand om sina valpar perfekt och också på det sättet varit en fantastik avelstik. men den här gången blev ingenting som det var tänkt…. och jag är så otroligt tacksam över alla år av erfarenhet som uppfödare men också över att ha en mycket kunnig och engagerad veterinär.
Vad som hände var att söndag, 11 dagar innan beräknad valpning, tar vi en sista kvällsrastning. den slutar i katastrof då det kommer en stor, yster och halvvild hund springandes lös och utan ägare i synhåll. Han kastar sig över mina småttingar och slår vilt med tassarna omkring sig. Inte elakt, mer för att leka, men katastrofen är ändå total. Greta blir SÅ rädd och krånglar sig ur halsbandet och springer för allt hon kan med stora magen. Hunden efter och tror att det är lek…
När jag äntligen får stopp på galenskapen är Greta totalt i chock. Vi sätter oss i soffan och försöker ta det lugnt, men jag ser att hon gått in i valpningsmoode… och kan inget göra för att stoppa upp det hela. Klockan 4 på morgonen kommer en yttepytte liten svart tik till världen. 50 gram!! Hon har inte en chans att överleva och slutar andas ganska omgående.
Det viktigaste just nu var att se till att Greta mådde bra. Inga gröna flytningar eller hög temp. Så vi avvaktade och när djurkliniken öppnat åkte vi in. Ett ultraljud visade små hjärtan som tickade på bra och utan stress. Ett kejsarsnitt nu skulle utan tvivel innebära att de valpar som var kvar skulle dö då de var allt för prematura. Så vi åkte hem och boade på soffan. Timmarna gick och det var inget att göra mer än att hoppas och be. Natten var lugn och hoppet steg men på tisdag var det dags igen. En svart liten gosse på 70 gram. Lilla gossen levde men hade ingen ork att äta. Värme, vätska mat varje timme i två dygn räckte inte hela vägen. Bara två dygn fick han bli. Nu var det torsdag eftermiddag, skärtorsdag, en halvtimme sedan sista valpen somnat och jag var rejält trött. Då ser jag hur Greta börjar krysta igen…. jag gjorde mig klar att ta hand om ytterligare en prematur halvdöd valp.
Och så kommer hon… Huvudet först och fosterhinnan redan borta. Halva valpen ute, men vilken valp! I mina ögon såg hon ut att väga minst 500 gram! Och det enda hon ville var att hitta en tutte och suga fast. Då kom faktiskt tårarna. Lyckotårar!
En krystvärk till och hela valpen var ute. Kolsvart. Och en tik! Jag kan inte annat än kalla det för ett mirakel ❤️ När vi äntligen kommit till sans jag och mamma Greta tog vi en snabb vikt. 110 gram. Ja där ser man vad perspektiv betyder. En liten tjej som i jämförelse med sina än mer prematura syskon såg ut som värsta sumobrottaren.
resten av påsken låg vi placerade i soffan, jag Greta och Miraklet. Det tog några dagar längre än vad vi är van innan vikten började öka, men några dagar med extra passning och pyssel av mor och barn visade sig ge resultat.
Så påsken kommer även i framtiden att vara min favorithelg, och vad som månde bliva av vår lilla krigarprinsessa får framtiden utvisa. Hemma stannar hon garanterat 😄
Och Lilla Solitär, ja hon växer och frodas ❤️ 6 veckor i lördags och 540 gram.
